Min verklighet
Vad är verkligheten och hur får vi kunskap om den måste vara ett utav dem största, eviga frågorna någonsin. Människor har i åratal försökt klura ut detta och några kommer någonvart eller återminstonde tror dem lyckas medan andra inte. Här sitter jag och ska försöka lösa den eviga gåtan. Är inte så säker på att jag kommer lösa den men jag hoppas i alla fall att jag får en lite klarare bild utav min verklighet.
Jag har försökt läsa böcker, lyssna på människor, se på dokumentärer, tänka ut själv hela mitt liv om dem eviga frågorna om vart jag är och varför jag finns här. Vad är min verklighet? Ingenting har riktigt varit tilltalande enda tills jag kom fram till agnosticism (som jag kommer tala mer om under textens gång). Sanningen är att det inte går att veta om det finns en högre makt eller inte. Det är omöjligt , och varför jag skriver så kommer jag förklara mer under textens gång. Med högre makt menar jag, som dem flesta andra hade uttryckt det; Gud. Det kanske finns en Gud eller inte men det har jag absolut ingen aning om för jag kan bara tänka i min lilla ram. Jag vet inte om vad som finns utanför min ram. Jag menar vi människor kan bara tänka så långt som vårt sinne är kapabel till. Vi vet liksom inte om vad som finns utanför vår kompetens när det gäller tänka och försöka hitta svar. Hur mycket kan man lita på sitt förnuft och tänkande egentligen? När vår värld och universum är så enorm som den är. Vi vet knappt om vad som finns utanför vår jord. Jag kommer behandla frågor som detta och vad förnuftet och erfarenhet innebär och hur mycket man kan lita på det.
Lite begrepp och theorier to help u on the way
Ordet agnostiker kommer ifrån Grekiskan A-gnosis vilket betyder Utan-kunskap. En agnostiker är en person som anser sig inte kunna veta huruvida gud finns eller inte. En agnostiker är ingen religiös sökare utan snarare filosofiska övertygare.
Det primära i idealismen är medvetandet i motsats till materialismen. Idealismen anser att världen är en absolut ide eller en världs ande. Den materiella världen är bara produkter av vår medvetande och förnimmelser. Det finns olika riktningar inom idealismen. Objekt idealism där Platons två världsystem kommer in och han påstår att vi är skuggor av den riktiga ”världen”.Världen/verkligheten finns till oberoende av oss människor eller andra subjekt. Platons idevärld är en perfekt exempel på detta. Platon sa att med logisk intelligent tänkande kan man nå ide världen men man kan bara nå den intellektuell medan Berkleys subjektiv idealismen har en annan syn. Han stod för empirismen som säger att kunskap får vi genom våra erfarenheter. Subjekt idealismen säger att om något ska existera så krävs det att ett subjekt varseblir eller reagerar känslomässigt på det. Solipsismen inom subjektiv idealism argumenterar att enda som är säker är att JAG finns. Jag skapar min upplevelse. Detta står i motsatts till objekt idealismen som är opartisk och påstår att mänskliga varelser är medvetna om en oberoende verklighet genom sina sinnen, och förnuft är den enda vägen att bearbeta denna data. Yttersta verkligheten är av andlig natur.
Materialismen däremot påstår att världen är endast en stor röra av materia och existerar oberoende av oss människor och vår betraktelse av den. Enligt klassisk atomteori så består världen av små materiella partiklar och när dem kan bara påverka varann via kollision. Detta är då objektiv materialism. Materialister sätter sin tro på energi, naturvetenskapen. Den materiella verkligheten finns utan att någon behövde tänka det mentalt.
Kunskap är sanna trosföreställningar som man har goda skäl att tro på. Enligt Platon är kunskap en delmängd av det som är både sant och trott. ”sann tro, kombinerad med goda skäl för tron, är kunskap” Platon, Teaitetos. Den klassiska kunskapsdefinitionen säger att man skall följa dessa punkter för att rättfärdiga att något är sant. 1.Påståendet är sant, 2.Du tror att påståendet är sant, 3.Du har goda skäl att tro att påståendet är sant. Koherensteorin säger däremot att så länge alla små påstående stämmer med varandra och backar upp det stora påståendet så är det kunskap. Sen så finns det rationalistisk tänkande som innebär att man tänker med förnuftet. Rene Descartes påstog att hitta en bergfast grund för kunskapen så måste man resonera med förnuftet skeptiskt tills all tvivel hade prövats. Resultatet blev själen måste existera.” Jag tänker, alltså finns jag..”
Världen är en plats vi människor lever i och någonstans vi inte kan veta allt om. Enligt Platon så är vår värld mindre verklig, föränderlig, ofullkomlig, förgängligt medan ide världen inom idealismen är verklig, oföränderlig, fullkomlig, evig.
Gud förklaras för det mesta som ”en högre makt” . En makt som är obegripligt enorm. Den ontologiska gudsbeviset, en argument som försöker bevisa guds existens. Guds existens enligt detta argument logiskt eller begreppsligt nödvändig. Om man skulle argumentera att gud inte fanns så härleder man en motsägelse.
” Den förste kände förespråkaren av ett ontologiskt gudsbevis var Anselm av Canterbury .Enligt denne är Gud "det om vilket inget större kan tänkas". Om man då antog att Gud inte existerade, skulle man kunna tänka sig ett objekt som var precis som Gud, förutom att detta existerade. Men då vore detta nya objekt större än Gud, eftersom det existerar i verkligheten. Alltså kan man tänka sig något större än Gud. Men Gud var ju det största tänkbara. Vi har härlett en motsägelse ur påståendet att Gud inte existerar. Alltså måste Gud existera.” (Wikipedia)
KUNSKAP
Vi människor är sådan att vi inte kan få mycket kunskap om världen. Vår kompetens räcker inte så långt. Vi kan självklart försöka tänka med förnuftet eller behandla frågor genom hjälp utan våra erfarenheter men hur långt räcker förnuftet och erfarenheten egentligen? Hur definierar man förnuftet så det rättfärdigar vartenda människa. Vad är det universella svaret på vad förnuft betyder. Enligt mig finns det ingen självklar definition på detta. Alla behöver inte födas med samma förnuft och om alla föddes med exakt samma förnuft så har alla inte samma potential för att använda sin förnuft fullt ut. Förnuftet finns men den är begränsad. Alla har inte samma potential att använda förnuftet eller så kanske alla har samma potential men använder inte förnuftet fullt ut. För om alla använde förnuftet på samma sätt skulle vi aldrig haft en Hitler eller någon brutalt mördare som våldtar och mördar barn till exempel. Självklart finns det medfödda idéer alltså grunderna i ett förnuft som dem flesta bara vet hur man använder när man och dem är till exempel språket, alla som har förmågan att tala kommer att tala för eller senare.
All krig i vår värld idag skulle inte tagit plats om alla tänkte med exakt samma förnuft. Erfarenheten däremot kan hjälpa oss mycket på traven eftersom vi lär av den. Men hur mycket erfarenhet kan man samla på sig egentligen? Ordet kunskap är för stort för att vi ska komplettera hela den med bara våra erfarenheter. Därför kan jag rättfärdiga att vi är helt enkelt för ”små” för att förstå allting. Även om vi kanske tror att vi vet allting så gör vi det aldrig för vi lär oss något nytt varje dag. Den eviga läran om allt tar aldrig slut. Vi kan aldrig få tillräckligt med kunskap. Därför kan människor inte påstå att dem löst gåtor som vad som händer efter livet och om Gud finns och vad Guds sanna natur är. Människan är för begränsad för att vi ska kunna veta. Självklart kan vi veta saker, som jag skrev tidigare lär vi oss nya saker hela tiden. Vi kan veta så mycket det går att veta i våra små ramar men aldrig vad som finns utanför. Vissa människor försöker använda sin potential fullt ut och faktiskt upptäcker stora saker som atomer, tyngdkraft, om rymden etc. Men detta innebär inte att vi någonsin kommer veta allt för det anser jag inte att vi kommer. Världen/verkligheten är för stor för att vi ska kunna behandla allt.
VÄRLDEN
Den eviga frågan om det finns en högre makt springer konstant runt i min hjärna varje dag och hackar på mig men ändå så kan jag aldrig riktigt komma till något svar. Om Gud nu är så enorm och obegripligt så måste han ju finnas utanför vårt ram alltså utanför vår kompetens när det gäller, tänka sig fram till sanningen. Hur vet vi då att Gud finns? Det kan vi ju inte veta för att vår kompetens räcker inte längre. Många påstår att man kan tänka med förnuftet och nå Gud. Innebär detta att alla kan nå Gud bara genom att tänka med förnuftet? Hur kan man bevisa något sådant? Många skulle argumentera nu och försöka bevisa detta med det ontologiska gudsbeviset men den säger mig verkligen ingenting. För att förstå den ontologiska gudsbeviset måsta man först och främst hålla med den första punkten (Gud "det om vilket inget större kan tänkas") och det kan jag verkligen inte göra för jag vet inte om den är sann.
Gud sägs ju vara den allmäktige och han är evig men kan vi verkligen läsa några gamla forna texter och anta att Gud finns ? Jag tror inte vi kan veta svaret på den frågan. Några gamla forna texter eller någon prästs förnuft rättfärdigar inte att Gud verkligen finns .Dessa texter handlar endast om erfarenheter. Med erfarenheter här menar jag inte alldaglig erfarenhet som att röra kokande vatten och bränna sig utan nu menar jag religiös erfarenhet som mirakler, uppenbarelser etc. Någon har skrivit ner dem religiösa erfarenheterna/uppenbarelserna/miraklerna människor har haft för länge sen. Men några texter kan inte bevisa faktumet att Gud finns. Vad innebär det att finnas egentligen? Att Gud finns som en materiel objekt eller kanske en abstrakt? Det har jag inget svar på heller för jag ser bara så långt mina ögon är kapabel till och jag tänker så långt mitt tänkande har kompetens till. Jag kan inte heller påstå att den kristna eller muslimska sanningen är falsk för vad är sanning egentligen? Många skulle nu säga att sanning är överstämmelsen med fakta och verklighet. Hur vet man då vilken fakta och verklighet som är riktig. Man är aldrig för säker på sin verklighet. Det jag eller du tror, ser och upplever måste inte vara sanningen.
Jag kan inte påstå att jag är agnostiker fullt ut heller för det är jag inte. Jag kommer inte kunna precisera exakt hur mycket agnostiker jag är för det tror jag kan förändras med tiden och vad som förändras i vår värld men jag ska ge det ett försök för att vara så noggrann som möjligt. För om tio år kanske jag får bevis på att Gud finns, hur kommer mina tankeställningar föreändras då? Det har jag inget svar på heller för jag är inte där än, därför kan jag inte påstå en ny tankeställning.
Jag är idealist när det gäller nästan allt i världen men samtidigt inte. När det gäller frågan om vilken idealism jag stöder så är det George Berkleys subjektiv idealism som tilltalar mig mest. Världen omkring oss existerar precis som våra sinnen uppfattar dem. Men jag är inte subjektiv idealism helt och hållet heller för jag kan inte hålla med om saker som ”allt vi förnimmer kommer från Gud”. Jag är subjektiv idealist till en viss gräns inom min ram men världen kan lika gärna vara materialistisk utanför min ram.
Materialismen hävdar att människan har kapacitet att analysera och förstå en del av verkligheten. Indirekt säger materialismen, att det människan i princip inte kan förstå, det kan helt enkelt inte existera. Men människan har kapacitet till att förstå sin verklighet men inte vad som finns utanför den verkligheten så vi kan inte påstå att det som finns utanför vår verklighet inte existerar. Det kan vi ju inte veta någonting om för vi har inte kapacitet att komma ditt.
Slutsats
Jag kan inte ta ställning till exakt vart jag står för att det helt enkelt inte går att ta ställning. Det är omöjligt. Världens är för mystisk för att vi ska fånga upp den med bara förnuftet eller erfarenheten. Tankarna räcker inte långt nog för att förstå världens mysterier. Som avslutning kan jag kort och precist säga att människans sinne är för begränsad samtidigt som världen är för mystisk för att vi ska kunna förstå något. Jag behöver inte bevisa min punkt eftersom punkten bevisar sig själv. Vi människor lär oss något nytt varje dag. För flera tusen år sedan trodde man på solen och man trodde även att jorden var platt men idag är det annorlunda och om tio år kommer det vara ännu mer annorlunda så man kan inte konstatera att man kan förstå allt här och nu. Vår kompetens är så liten och vi har inte ens kunnat behandla hela den, hur ska vi då behandla saker som finns utanför vår kompetens? Saker och ting som finns utanför ramen, sånt vi inte ens kan sätta ord på. Mysterier och tankar vi aldrig kommer uppleva.
